Resan från utbrändhet till självinsikt och mod.
19.02.2025

Det snurrar. Ett evigt ekorrhjul som aldrig stannar. Känslor, tankar, krav – allt snurrar snabbare, som om tiden själv vore på flykt. Du springer, fortsätter i samma mönster, dag efter dag. Det går framåt, men ändå inte. Stegen blir tyngre, andetagen grundare. Hjulet snurrar snabbare än dina ben kan bära dig, och plötsligt händer det – marken försvinner under dig.
PANG! Ett abrupt fall. Hårt. Oväntat. Du ligger där, på den kalla marken. Andlös. Ensam. Hjulet fortsätter snurra ovanför dig som om ingenting har hänt. De andra springer vidare, som om det var meningen att du skulle falla. Du sträcker dig upp, desperat, fumlar efter något att greppa – men det går inte. Du kommer inte upp. Misslyckandet smakar metalliskt i munnen. Vad är det för fel på dig? Varför kan alla andra fortsätta springa?
Men så händer något. Djupt inom dig, långt bortom rädslan och självföraktet, rör sig en svag viskning. Något som legat kvävt så länge att du nästan glömt att det fanns där. Lager efter lager av förväntningar och fasader börjar krackelera. Och där, mitt i tomrummet, finns en gnista – en påminnelse om något mer. En sanning som inte är formad av materiella ting eller andras uppfattningar.
Du börjar SE. Inte bara titta – verkligen se. Maskerna, illusionerna, de perfekta fasaderna. De faller. Allt tydligare blir det: en röst inom dig som viskar att det finns mer än det här. En annan verklighet. Men vem är du att ifrågasätta? Vem tror du att du är, att stå upp mot allt det här? Mot samhällets ordningar och strukturer?
Men då, mitt i tvivlet, händer något. En värme. En eld som tänds i bröstet. En röst som inte längre viskar, utan talar med en kraft som skälver i hela din varelse: Du är den som ska våga. För plötsligt inser du – det mod du söker finns redan där. Du har redan sett det som andra blundar för. Vad vore meningen med att se, om du inte också vågade berätta?
Det är då du reser dig. Benen darrar, men du står. Andetaget är djupare nu. Hjulet snurrar fortfarande ovanför dig, men du tittar inte längre upp på det med avund. Du vet att vägen framåt inte är att återvända till det. Den ligger i att skapa en ny stig, även om den är ensam till en början.
Du går. Varje steg är en utmaning mot strukturerna som kvävde dig. Rädslan finns kvar, men den är inte längre en vägg – den är en flod du lär dig att simma i. Och medan världen rusar vidare i sitt ekorrhjul, börjar ditt skrik inom dig forma ord. Ord som kan ge andra mod. Du inser att om du tiger, fortsätter illusionerna att regera. Men om du talar, kanske någon lyssnar. Någon kanske ser.
Så du talar. För du vet nu att kraften i att våga är större än rädslan att misslyckas. Elden inom dig brinner klarare för varje ord. Din låga är inte längre ensam – den är början på en eld som kan sprida sig. En eld som tvingar fasader att smälta, som tänder gnistor i andra.
Och du inser att det aldrig handlade om att bara överleva. Det handlade om att leva – med ögonen öppna, hjärtat brinnande och själen fri. För det är inte bara en handling att våga. Det är ett val att leva fullt ut, oavsett vad världen tror.
/ Maria
#inreKraft #vågaVaraDu #självinsikt #personligutveckling #mod #vågaförändra #självreflektion #livetpådjupet #brytfasaden #mentalstyrka #självrespekt #tankarochkänslor #självacceptans #levafritt #motivation #självkärlek #sanningeninomdig #andligväg #medvetenlivsstil #personligresa